Publicerat
Som musiker och artist ger man av sig själv gång på gång, år efter år. Man möter en publik som får med sig känslor och minnen från konsertlokalen, men annars finns ingenting kvar. Vart tog allt vägen? Man undrar ibland om man uträttat någonting alls... Då är inspelningar och trycksaker guld värda.
Det var inte så självklart att få spela in skivor på 60-70-talen, men 1971 fick jag möjlighet att lansera de då nyöversatta Peter Cornelius' Julsånger tillsammans med Advents-Jul-Trettondagsvisor och koraler från Dalarna, både i radio och på skiva. Därefter lossnade det och jag har gjort skivor från folkmusik till klassiskt - min skiva "Jag nu den pärlan funnit har" blev 1978 den första folkmusikskivan att tilldelas Svenska Grammofonpriset. Nu finns ens inspelningar på iTunes och Spotify och man har noll koll på vem som handlar med inspelningarna... Men det är ju roligt om någon vill lyssna!!
Lycka är när yngre krafter plockar upp det man lämnat efter sig och vill använda det!
Det kom ett brev på posten med en CD - "Jonth’s Ballads” med och av klarinettisten Tomas Agnas. Tomas hade gjort ett urval ur min visbok från 1975 ”Visor från Dalarna”, arrangerat och spelat alla instrument.
Överraskad och glad lyssnar jag på hans improvisatoriska tolkningar av både ord (fast på ordlösa instrument) och ton. Urgamla folkliga visor lever på 2000-talet!